Skolutveckling

Skolutveckling

På skolan i världen

Här beskriver vi de olika skolutvecklingsprojekt som Sandgärdskolan deltar i.

Is there a doctor in this room?!

LärandePosted by Per Selin 2018-03-15 11:34:39

Trots att jag inte kan peka på någon speciell titel kan jag se den typiska filmscenen framför mig. En person har svimmat eller hamnat i ett akut sjukdomstillstånd och det behövs hjälp. Fort. Gärna av någon kvalificerad. Tanken slog mig lite när fobasNT18 inleddes i tisdags morse. Där satt jag bland alla NO-lärare och –forskare (tillsammans med folk från Skolverket och något science center). Om det skulle uppstå en situation där det snabbt behövdes en språkdidaktiker kunde jag ställa mig upp och tillhandahålla mina tjänster på nödsignalen ”Is there a language teacher in this room?!” Jag hade nog varit den enda tillgängliga.

Vad kan man då få ut av en konferens som så tydligt riktar sig mot NO- och teknikämnenas didaktik om man är lärare i svenska och engelska? En hel del visade det sig. I den första keynote-föreläsningen presenterade Dr Helge Dresch resutat från studier där elever använde sig av teleologiska och antropomorfologiska förklaringar till naturvetenskapliga företeelser. De gav alltså naturvetenskapen mänskliga egenskaper som inre vilja. Giraffen har utvecklat lång hals för att den vill nå de höga grenarna eller positivt laddade atomkärnor lockar till sig och dra åt sig negativt laddade elektroner. Detta är för mig samma självmål som att förenkla för eleverna av välvilja och göra det så mycket så att generalisering inte längre går att göra. Att kalla preteritum för dåtid till exempel. Funkar kanske till viss del, men blir svårt när andra språk skall diskuteras.

Onsdagens keynoteföreläsare doktoranden Ulrika Ryan från Malmö universitet pratade om digitala verktyg i matematikundervisningen. Hon sade att hon kände sig som en katt bland hermelinerna som matematiklärare bland alla NO-människor. Jag förstår vad hon menar… Det bjöds på en gedigen genomgång av datorstöd och en metafor som användes kommer jag ta med mig. En pensel kan användas till många olika saker. Allt från att måla en vägg till att måla et konstverk. Avgörande är ens kunskaper och mål med verksamheten. För Ryan var penseln en metafor för datorn och för mig kan det vara såväl dator som ordinlärning som en massa andra företeelser. Det är användningsområdet som avgör, inte verktyget i sig.

Blev det någon kultur i Norrköping då? Absolut. Till att börja med var konferensen lagd i lokaler som angränsade till den vansinnigt vackra och dramatiska miljön runt de gamla industribyggnaderna som kantar Motala ström genom centrala staden. Det är svårt att argumentera emot påståendet att ”vi har Sveriges vackraste campus”. Kulturdel 2 kom när Jonas och jag gick från hotellet dag 2. ”Kan undra om Broadway finns på riktigt?” funderade Jonas när vi pratade om Eldkvarn (som vi gjorde en del under de två dagarna). ”Tja,” sade jag och tittade upp. ”Det skulle ju kunna vara denna gatan?” Vi gick då på Bråddgatan och bara en liten bit längre fram såg vi etablissemanget Café Broadway på höger sida. Det fick bli en kaffe och chokladboll där när vi väntade på tåget. Tyvärr hade vi redan ätit lunch, vilket uteslöt en legendarisk äggmacka, men det var inget tvivel om att detta var stället där Eldkvarn en gång inledde sin karriär. Kan undra om det var här Plura fick idén om att göra matlagningsprogram i TV med bar överkropp också?

Vår egen presentation? Jodå. Det kändes som att publiken var intresserade och framförallt av e-boksskapandet i GIGS-projektet. Det är väldigt roligt att bli igenkänd också. ”Jag såg er presentera på Lärarnas forskningskonferens i höstas”.

Tack till NATDID på Linköpings universitet för två intressanta och givande dagar. Vi har fått massor med intryck och inspiration. Nu drar vi igång ett nytt forskningsprojekt.






  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post50

Vad gör vi egentligen?

LärandePosted by Per Selin 2017-11-02 13:38:02

Hur går du igenom subjekt och predikat? När skall vi köra novellskrivandet i år?

Dessa exempel kommer från svensklärardiskussioner på högstadiet, men jag antar att de går att applicera på valfritt skolämne och i valfri ålder. Det som Martin Stolare tog upp i sin keynote på Lärarnas forskningskonferens berör den viktiga och tyvärr ofta förbisedda frågan som (inte) ställs i skolan. Vad? Även om det ibland kan verka som att ämnesinnnehållet är givet eller kommer ur Läroplanen finns det inget som säger att ett visst stoff måste behandlas. Inte allt i alla fall och det är definitivt inte givet att man måste behandla något visst bara för att det gjordes förra året.

I år skall vi till exempel i ämnet svenska skriva (eller skall vi kanske säga producera eller skapa) e-böcker istället för de tryckta böcker som tidigare års sjuor gjort. Inte för att tidigare års elever varit missnöjda utan för att den formen (eller det ämnesinnehållet om man vill) nog är mer relevant för eleverna som samhället ser ut nu.

Ett annat exempel på hur viktigt det är att noggrant överväga ”vad” kan hämtas från den keynote som Ingrid Carlgren höll på LFK för två år sedan. Genom att använda ämnesinnehållet ”att sortera och gruppera växter” visade Carlgren då hur detta ämnesinnehåll, trots sin till synes daterade prägel, fick elever att utveckla många av de kvaliteter som krävs i ämnet biologi.

Det är ett nytt ämnesutvecklande projekt på gång på Sandgärdskolan. Detta skall ta sin utgångspunkt i just ämnets karaktär. Förhoppningen är naturligtvis att eleverna skall lära sig mer, men även att lärarna skall stärkas i sina identiteter som ämnesexperter och att frågan vad vi undervisar om skall skjutas fram. För det är inte samma sak att undervisa om eller lära sig kemi som engelska.







  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post49

Public lesson

LärandePosted by Per Selin 2017-04-06 16:27:01
Det är givetvis kul med GIGS och allt vad det innebär för skolutveckling och tankar om undervisning och lärande. Idag har dock jag och engelsklärarkollegan Kristina fått den stora förmånen att delta på en public lesson i engelska. Detta tog mig tillbaka till både min bakgrund i engelskdidaktiken och min bakgrund i lesson/learning study.

Inbjudande skola var Kilskolan i Sparsör. Denna skola tidigare arbetat med learning study med Maria och Henrik från learningstudy.se,vilket gör att jag har många referenspunkter gemensamt med dem. Ytterligare en gemensam nämnare kom när jag märkte att en av de inbjudna gästerna från Hong Kong var Dr Ellen Zhang som jag träffat i LS-sammanhang tidigare (WALS 2013). Dr Zhang benämnde för övrigt i diskussionen efter lektionen Maria och Henrik för ”the Godmother and godfather of learning study in Sweden”. Hmm, kan undra vad Ference Marton, Ulla Runesson och Mona Holmqvist säger om det?

Dagens lektion behandlade alltså skolämnet engelska och mer exakt att lära eleverna utveckla sin förmåga att samtala och få upp ögonen för en god konversation. Detta är väldigt nära det jag själv forskat på (vilket man bland annat kan läsa här). Det finns många detaljer att ta upp från såväl min egen forskning som från dagens lektion, men en sak som jag lyfte i diskussionen efter lektionen var vikten av att se klassrummet som en laboration och hur vi som observerande lärare ser saker som man måste vara lärare för att se. Bevis på lärande och hur elever reagerar på en viss instruktion. Det är genom att analysera vår egen verksamhet som vi kan utveckla den. Om inte vi själva kan äga vår profession lämnar vi ut den till allsköns charlataner.








  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post38

Skola på Högskola

LärandePosted by Per Selin 2016-12-06 20:46:42
För några (eller rättare sagt 8) år sedan arbetade jag på Högskolan i Borås. Det var intressant och givande att befinna sig i två verksamheter, men samtidigt en smula arbetsamt att ha två arbetsplatser med dubbel administration och allt vad det medförde. Jag slutade dock inte på grund av det utan för att det inte gick att förutse från termin till termin hur mycket jag skulle jobba, och det var inte hållbart från Sandgärdskolans sida.

En examination som jag var med om att skapa lever fortfarande kvar, nämligen de studentledda lektionerna i engelsk grammatik som testar av studenternas grammatikkurs. Det fanns för 8 år sedan en ambition att all undervisning och all examination på högskolan skulle vara så verklighetstrogen som möjligt och när frågan om vad studenterna egentligen behöver sin grammatik till dök upp var det raka svaret "till att undervisa om grammatik". Därför består nu fortfarande examinationen i grammatik för blivande 7-9-lärare i engelska av att planera och genomföra undervisning om ett avgränsat grammatiskt moment. Till detta behövs elever och när jag jobbade på högskolan föll det sig naturligt att komma in med elever och det har jag fortsatt med.

Vad har då detta med skolutveckling att göra? Jo, detta är ett alldeles utmärkt exempel på fruktbart samarbete mellan högskola och grundskola. Högskolan får in något de saknar (riktiga elever) och grundskolan får något annat (en ny miljö, möjlighet till en utflykt och undervisning på nya sätt). På vilket sätt skiljer sig detta från VFU kan man undra. Studenterna har ju sina platser och sina möjligheter att möta elever. Det blir dock något annat när den examinerande och därmed utvärderande läraren kommer från högskolan. Man bedöms utifrån andra kriterier än de som används vid planering och genomförande av lektioner under VFU.

För oss som grundskola är högskolan en viktig kontakt att ha. För att skolan skall kunna vila på vetenskaplig grund måste det finnas ett naturligt och tätt samarbete mellan högskola och grundskola. Återigen, det går inte att jämföra med att vara VFU-skola. Denna kontakt har gett oss personliga kontakter och möjligheter att delta i internationella projekt som vi nog inte haft annars. Det är viktigt att det finns en naturlig kommunikation, som inte enbart rör administration av VFU. Jag hann faktiskt träffa Anne-Sofie från GIGS och utbyta några tankar inför torsdagens virtuella möte.

Hur ser slutligen eleverna på detta. Tycker de inte att det är trist att ha fem liknande lektioner i engelsk grammatik i rad? Jag tror faktiskt inte det. De verkade entusiastiska och glada och var pigga (-re än vanligt) på att svara på frågor. För något år sedan frågade jag en elev vad detta berodde på och fick ett ganska intressant svar. De identifierade sig med studenterna. "De gör ju prov, Per. Då måste vi hjälpa dem." Under dagens lektioner kunde jag känna igen tre av studenterna som elever som tidigare gått på Sandgärdskolan varav en av dem haft mig i svenska och engelska. Jag tror att jag även idag fick några elever att identifiera sig med studenterna, inte nödvändigtvis på så sätt att de vill bli engelsklärare, men på så vis att de vill studera på högskola. Det är viktigt på riktigt.

  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post29

Det lilla och det stora

LärandePosted by Per Selin 2016-04-21 08:27:43
De två plenarföreläsningarna som kom efter Carlgrens igår var nog typexempel på inslag som inte skulle uppskattas av den genomsnittlige läraren på studiedag. Det drogs stora linjer och beskrevs övergripande och man refererade till filosofer och forskare som det är tveksamt om alla lärare är helt bekanta med (Thorndike, Polanyi, Hirst, Goodson och en hel hög andra vita män).

Något som dock ofta är inspel och presentationer som skulle kunna intressera verksamma lärare är de parallella seminarier som utspelar sig mellan de större keynote-föreläsningarna. Några höjdpunkter igår eftermiddag var de paper som presenterade studier om multimodalitet. Jag fick höra om hur lärare bedömde elevtexter där det fanns inslag av bilder (ofta bedömdes bilden mer än texten) och även omvänt hur eleverna såg på sin text när de lade till en bild. En etnografisk studie om surfplatteanvändning i år 1-3 visade hur dessa kunde vara ett stöd för elevernas utveckling av muntliga förmågor. Slutligen var det intressant att ta del av en studie om vikten av att ha visuellt stöd även i texter i SO-ämnen som var riktade till äldre elever. I detta fallet psykologi på gymnasiet. Man behöver sedan också lära eleverna att dra nytta av det visuella stödet blev slutklämmen. Jag önskar att jag under seminariet hade kommit att tänka på den doktorsavhandling som Eva Wennås Brante lade fram för två år sedan i detta sammanhanget. Hennes resultat var nämligen tvärtom. Eleverna som fick visuellt stöd till sina texter hade svårare att läsa dem för att de blev förvirrade. Wennås Brantes studie var i och för sig utförd på dyslektiska elever, men det hade ändå varit intressant att lyfta frågan.

Det är alltså både stora och små resultat och presentationer man tar del av på en forskningskonferens och när man väl har vant sig vid formen på de mindre presentationerna, femton minuters tal och efterföljande frågestund, skulle nog många lärare kunna hitta guldkorn på en konferens som NÄD. Formen är för övrigt något som ofta ställer till det. Man är som forskare så inne i att det skall presenteras i någon slags artikelordning med syfte, fråga, metod, tidigare forskning, undersökning att det ofta inte finns tid kvar när man kommer fram till det intressantaste. Fler gånger än en har jag hört presentationer där resultat och diskussion får tas på en minut för att tiden rinner ut. En professor jag talade med i tisdags kväll undrade lite stillsamt varför ingen hade tänkt på att börja med "detta har jag kommit fram till och nu skall jag berätta hur". Mitt svar blev ungefär att "får man det?" Får se hur jag skall lägga upp min egen 15-minuterspresentation i eftermiddag. Man är ju lite lockad av tanken på att vända på ordningen, men vad skulle forskarsamhället säga då? Det slutar säkert med att jag gör som vanligt. Lägger för mycket tid på att beskriva metod och får stressa mig igenom diskussionen.

  • Comments(2)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post12

Att planera undervisningen

LärandePosted by Per Selin 2016-04-20 13:42:29

I den första plenarföreläsningen på NÄD (keynote-föreläsning säger man i många andra sammanhang) diskuterade Ingrid Carlgren kunskap och bildning. Detta skulle kunna uppfattas av vissa verksamma lärare som filosofiska utläggningar om förhållandet mellan teori och praktik eller mellan kunskap som påstående eller kunskap som grundas i praktiken. Carlgren visade dock på några delar av lärarverksamhet som alla lärare behöver beakta. Man behöver veta vad man utgår från när man planerar sin undervisning. Om man utgår från vad eleverna behöver kunna visa på när de är färdiga, det vill säga kunskapskraven istället för det centrala innehållet när man planerar leder det till att det blir en rundgång. Detta visade sig vara lite kontroversiellt eftersom redan när föreläsningen började kvittrade en känd bedömningsprofessor om att Carlgren bedrev en ”aggressiv kampanj mot formativ bedömning”. Själv tycker jag att det stärkte min egen åsikt att man inte kan utgå från kunskapskrav vid planering eftersom man då ropar som man får svar och bedömer eleverna på samma sätt som de undervisas. Eller uttryckt på ett annat sätt; man skapar kopior (av sig själv, eller kanske av kunskapskraven) när man planerar undervisningen utifrån kunskapskraven istället för det centrala innehållet.

Dagens första seminarium handlade om det språkliga i NO-undervisning. Det pratades bland annat om tvåspråkighet och på vilket sätt detta kan svar en tillgång för eleven istället för en belastning. Ett annat paper behandlade hur eleverna går från att tala vardagligt om NO till att tala mer vetenskapligt. Det finns forskare som gärna avfärdar eller kritiserar detta som forskning på istället för med lärare, men jag tycker mig kunna se även här hur man kan använda dessa analysmodeller som verktyg för att utveckla elevernas språk och elevernas begreppsanvändning i NO-klassrummet. Man får då ta för givet att det är ett mål med undervisningen att eleverna skall använda ”O” istället för ”luft” när de pratar om syre. Risken är väl kanske bara att man lär eleverna att låtsas som att de kan.




  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post11

Och nu då?

LärandePosted by Per Selin 2016-01-25 09:07:04
Hur kan man sammanfatta BETT? Jag skulle vilja knyta ihop några trådar som hängt lite löst inför och under mässan.

Nej, jag har inte fått några heureka-ögonblick där det plötsligt gått upp för mig att vi måste börja göra på ett visst sätt eller börja använda en viss pryl eller program. Och tur är väl det för om man skulle få den typen av infall är sannolikheten för att de skulle vara välgrundade och övervägda relativt liten. Däremot har jag sett en del kul tekniska lösningar och prylar.

Vad jag yttermera har fått en ökad medvetenhet om är vikten av att vi måste se problemet först och därefter fundera på vad vi behöver för att kunna lösa det. Är det ett nytt program eller en ny sak? Är det ett förändrat tankesätt och förändrade metoder eller rentav nytt material? Det var intressant att så många av de sessioner och föreläsningar av olika slag som jag besökte påpekade att vi måste se bakåt för att förstå framåt. Denna försiktighet och skepticism kontrasterades mot den flodvåg av hightech som sköljde över en från de olika montrarna. Vad gäller lärandet tycker jag mig också ha sett mer än ett exempel på att lärande i allmänhet och av teknikrelaterade saker i synnerhet verkar ligga i deltagande i de praktiker som dessa objekt skapar eller i deltagande i den kommunikation som de skapar. Man behöver både som elev och som lärare vara med i aktiviteten, det duger inte att stå som passiv åskådare och bara observera.

Slutligen då; är det värt det? Med "det" menar jag i detta fallet en resa till BETT. Jag skrev i ett inledande inlägg att jag var medveten om den kritik som riktas mot mässor som BETT (och SETT) och den har naturligtvis dykt upp nu också, även om mitt Twitterflöde även har innehållit påfallande många röster som närmast ber om ursäkt för att de varit på mässan. Guilty conscience. Jag har hört många intressanta sessioner och sett en del roliga saker. Detta gör jag på alla konferenser jag åker på. Den stora behållningen har varit just sessionerna. Det är ytterst tveksamt om jag skulle rekommendera någon skola att skicka samtliga lärare i 3-4 dagar till London för att höra 8-10 "intressanta föreläsningar", det kan man göra mycket billigare på hemmaplan. Det är för övrigt tveksamt om det över huvud taget är väl investerade pengar för en skola att skicka alla lärare på ett och samma evenemang. Jag har dock fått med mig mycket. Jag kommer att förmedla mycket.

Hur är det då med att sälja sig till kapitalet som det faktiskt innebär att gå på "gratis" mässa? Jag har njutit av att kunna gå omkring, bli intresserad av något och då prata med representanter och få mer information och kanske testa. Jag har aldrig känt mig påflugen av försäljare på det vis som man kan känna sig när man får skräpmail från föreläsningsarrangörer som erbjuder lösning på "oroliga klasser", eller förlag som besöker en på skolan för att sälja böcker. Inslagen från marknaden har inte stört. Så kort sagt, jag har tyckt det har varit värt de pengar som det kostat skolan att skicka mig, men jag skulle inte rekommendera min eller någon annan skola att skicka samtliga anställda.

  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post8

Forskning på erfarenheter av lärande

LärandePosted by Per Selin 2016-01-22 13:23:22

Vissa engelska uttryck passar sig inte riktigt för översättning. Learner experience research är nog ett av dem. Fredagens första session behandlade hur som helst detta i relation till digital litteracitet (även det ett uttryck som inte är helt kompatibelt med svenskan). Professor Rhona Sharpe var inte riktigt nere i teorier om lärande i sin presentation, men det var ändå spännande att dra vissa slutsatser om de resultat som visades.

Genom denna forskningstradition har man kommit fram till att learners teknikanvändande är kontextualiserat, personligt och varierat. Det trycktes i sammanhanget på att det som elever i stor utsträckning behöver stöd med är organisation, och inte tekniksupport.

För att bli en framgångsrik learner behöver man alltså stöd med att prioritera, det vill säga organisera sitt lärande. Man behöver som lärare delta i elevens arbete. Och helst inte bara delta utan även bidra. Eleverna behöver stöd i att göra sitt lärande personligt och här kan man med fördel studera det som elever i behov av särskilt stöd är bra på. De (åtminstone de som klarar av att hantera sitt funktionshinder) är nämligen duktiga på att veta vad de behöver göra för att hänga med (större text, talsyntes, talbok, you name it). Vi behöver hjälpa eleverna att dokumentera sitt lärande och prof. Sharpe menade här att det är lite dödfött att försöka trycka på eleverna en ny form för att visa sin kunskap när de kanske redan använder någon annan. Tänk på presentationsformer. Varför tvinga ett visst program när eleverna redan använder ett annat och är mer bekväma med det? Slutligen behöver man få eleverna medvetna om olika mottagare för det budskap man vill förmedla. Det vill säga jag kan inte berätta om hajar på samma sätt för yngre kamrater som för min lärare. Känner igen den sista biten från min egen forskning…

Går det då att spåra någon teori om lärande här? I en av bilderna i presentationen visades en bok i en mikrovågsugn. Tanken med bilden var att illustrera hur man kan göra sitt lärande personligt genom att mikra boken för att få ett lösbladssystem som man sedan kan hantera som man vill. Digitalisera och sedan läsa på platta eller plasta in och sedan läsa i badet. Boken var Communities of practice av Lave och Wenger och det är nog inte en slump. Det fanns mycket i denna session som kan spåras ner till deltagande praktik och situerat lärande. Man blir en expert genom att först studera och därefter vara en perifer deltagare och slutligen delta fullt ut.







  • Comments(0)//skolutveckling.sandgardskolan.se/#post5
Next »